Jag håller på och läser en så rolig bok. Den är så spännande och jag tror många andra kreativa själar skulle känna igen sig i den. Den heter "Högre matematik för poeter och andra matematiska oskulder"

Det var så häftigt att få höra ungefär mer eller mindre samma resonemang idag av vår klipplärare, en gammal räv som varit med sen 60-talet, att han egentligen ville bli målare, ville göra så mycket men tänkte hur får jag med allt det här roliga? Dans, konst och teater? I filmen!

Det händer så mycket just nu att jag inte vet var jag ska börja. Det är slut med min själsfrände. Han är och kommer alltid vara min stora kärlek, jag älskar honom jättemycket men nu är det slut och vi kommer inte bli ihop igen. (Jag läker såren med poesi och diktskrivande).

Okej, nu är det så här, jag har glömt bort vem det var, hur det var. Jag känner så starkt att jag inte kan benämna något för att benämna det. Snälla kan någon svara mig, snälla kan någon hjälpa mig. Det är så självklart, det är lättare att säga vad något inte är än att säga vad det är, men vem var det som sa samma sak? Vem var det som tänkte samma sak? Vem var det? Det här är min ingång till logiken och matematiken, inte som om jag kommer bli frälst eller något, har aldrig gillat matte, men jag har en ingång här som måste bli upptäckt känner jag och jag behöver hjälp.

Efter avslutat arbetspass brukar jag dansa på tunnelbanestationen i Canary Wharf, den här kvällen gömde jag mig för alla som kom och dansade bara där ingen såg, men det var bara som jag trodde. Det var någon på andra sidan stationen, långt borta, som såg. Han kom fram, vi började prata. Han hade kostym, kom från New York och var investment banker i film making och andra creative industries och sa att jag borde satsa på att dansa. Han rekommenderade Pineapple studios. Vi träffades för en kaffe veckan efter och då sa han att vi kunde ha mötet på hans kontor. Det är en grej som de pratat om på jobbet ibland, tänk om man kände någon där så att man kunde åka upp i någon skyskrapa, jag har ju inte fattat att husen inte är till för allmänheten utan bara för business people, och så plötsligt var jag där, jag visste inte ens vilken skyskrapa jag var i men när jag sagt hejdå och kommit ut förstod jag, den högsta! :)

Mitt i Karin Boyes dikt, någonstans i mitten, där är jag. "Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla." 

Jag stannar upp, lägger boken på magen och tittar upp i taket. Vad är det att beskriva något för vad det är? Måste man antingen ta i så att man spricker åt det ena eller andra hållet? Jag lärde mig i skolan om objektivitetens paradox. Jag har förstått att det är att göra sig själv en otjänst att påstå att man är objektiv. Varje tänkande individ har förstått det. Det betyder samtidigt inte att alla som påstår att de är objektiva inte har någonting att komma med. Då skulle jag göra mig själv en otjänst igen. Det jag har kommit fram till är att det på ett försiktigt sätt går att formulera sig om vad man själv påstår sig ha förstått. Boken ska heta Ärlig mot tanken och den ska börja ungefär så här: Att sätta ord på tanken är detsamma som att förminska den. Tanken är större.

Jag vet inte när det hände men jag är fast, jag kan inte missa ett enda avsnitt av Supernanny. Med en halsduk upp till hakan och en buffrande länk om ännu ett avsnitt funderar jag på om det finns något varmvatten kvar i köket, det skulle behövas lite mer te! Jag tror jag blev sjuk av barnen jag var med under veckan, så nu blir det en lördagkväll med te och macka.

Som en uppdatering kan jag berätta att jag kom tillbaka till Knivsta i augusti som planerat, fick vara med om ett romantiskt bröllop i Sundsvall, njöt av den svenska sommaren, badade i Walloxen och åt jordgubbar, körde gata upp och gata ner genom Uppsala, tappade nästan hoppet om att ta körtkort, började fundera på om protokollförarna hade en hemlig ordern som beslutat att inte ge ut några körkort, men efter att ha kört minst sagt övertydligt fick jag det efterlängtade kortet. Jag har träffat vänner, jobbat på förskolan och fått leka med barnen jag var med i våras och haft Supernannys tips i åtanke, spännande minst sagt!

Det kom som ett brev på posten och jag öppnade det och tog upp meditationen igen. Mina tidigare erfarenheter av att praktisera denna själsliga workout kom utan några större resultat. Det var bara så tråkigt! Vad skulle jag göra? Hur skulle jag sitta? Vad skulle jag tänka? Kom jag någonsin fram till någonting? Näeh!

Meditationen kom före behovet. Men så kom behovet före meditationen en dag. Ungefär såhär: Aaahhh jag vill samla mig! Så gjorde jag ett nytt försök. Alla efterlängtade tankar kom och jag tänkte på vad jag innerst inne önskade mig. Det var det enda jag tänkte på, ungefär som en bön, en riktning. Jag höll mig till tankar jag hade kontroll över och hade jag inte kontroll över dem tog jag kontroll över dem eller så lämnade jag dem bara. Jag blev lugn och fin, positivt inställd, ungefär som man känner sig efter en god mättande måltid.

Att meditera över, ur Livsgnistor: Du har makten att ta kontroll över utrymmet inom dig, dina sinnen, din kropp, dina känslor, din självmedvetenhet. Känn i ditt inre, din inre förändring, var öppen för anden. Om du lyssnar noggrant hör du din inre röst. Dess ledning är säker, klar och distinkt. Kärlek är en ovillkorlig positiv hälsning. Kärnan i dig, ditt innersta väsen, är kärlek.